Tre är numera Fyra <3

Idag går jag in i min 23e vecka.

Fostrets utveckling vecka 23

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är nästan 30 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.

Många studier pekar på att bebisar i magen ofta gillar klassisk musik – av någon anledning särskilt Vivaldi. Pröva att spela Quattro Staggione och se om bebisen reagerar. Lugnar den ner sig när musiken är långsam och blir livligare när den är snabbare? Vem vet, du kanske bär på en blivande dirigent!

Din bebis hörsel fortsätter att utvecklas och lungorna håller på att förbereda sig inför livet utanför. Den sväljer fostervatten, men kommer förmodligen inte att bajsa förrän den är född.

Om bebisen föddes nu så skulle den ha en liten chans att klara sig (ca 16%), förutsatt att den får rätt vård. I detta stadium spelar varje dag i livmodern roll. Om bebisen föds nästa vecka, vid 24 veckor, skulle överlevnadschansen öka till 44%.

Jag har varit ganska lugn i min graviditet fram tills nu. Jag har jätte svårt att somna på kvällen vrider och vänder på mig, känner mig orolig, sover dåligt, har svårt att fokusera, ibland vill jag bara gråta fast jag inte vet varför.
Jag har inte kännt mig så nervös inför någon "undersökning" som över den vi ska på på torsdag.
Tänk om vi inte får höra hjärtaljuden? Vad händer om vi inte gör det?
Vi har ju varit me dom de där hemska sekunderna innan när vi fått veta hur det står till och det är fruktansvärt att få beskedet "Nej det har inte utvecklats som det ska" och " Nej här ser det inte ut som det borde"
Jag är ledsen över min ärlighet förstår att det är svårt för många att läsa och jag ska säga att det är lika svårt för mig att skriva detta. Men jag kan tyvärr inte radera det som varit det kommer jag alltid ha med mig och klart jag är rikare på erfarenhet och klart jag ibland kan känna att det var "värt" allt. Men ibland kommer även den andra sidan upp, hur illa allt det här egentligen gjort mig. (Fast man kanske inte tror det)
Det finns de vänner där ute som klappat mig när jag gråtit att luften tagit slut och jag tror de förstå hur smärtsamt detta har varit.
Jag tror på "miracles" och jag tror att allt kommer bli bra. Det är nog mera en rädsla att bli besviken igen som gör mig rädd.

"And things will be hard at times. But I've learned to try. Just listening, patiently."

Pratade med Åsa idag (Alex mamma) som sa något klokt
"Det är klart att det känns lite segt då du varit gravid så länge"
Och det är nog precis så, även fast jag bara varit gravid i 23 veckor (precis som de flesta gravida) så har ju psyket hållt på betydligt längre. (sen november -08) Klart man tröttnar och bara vill ha det klart.
Jag ska verkligen prata med min barnmorska om detta på torsdag och be att få ett till UL. Och av medicinska skäl tycker jag vi ska få det.

Hittade denna fantastiskt gulliga bild.

Man kan inte annat än att le.

Imorgon 17.00 ska jag klippa mig. En gammal vän som utbildar sig till frisör som klipper för 200 kr. Absolut värt det. Tror det blir toppen!

Sen på torsdag 15.30 barnmorskmottagning sen kommer Bästaste Ida och myser med mig. Hon ska fixa mina naglar. Längtar!

Snart ska jag gå och lägga mig, då det tar lång tid innan jag kan somna är det extra viktigt att jag kommer i säng tidigt!

Jag älskar min Alexader mer än någonsin!


Kärlek Liza