Tre är numera Fyra <3

Har länge funderat på att börja blogga, men aldrig kommit till skott.
Men idag är det dags, tycker det är ett härligt sätt för nära och nyfikna att följa min resa.
Eftersom detta är mitt första inlägg tänkte jag berätta lite kort om mig själv och min bakgrund.
Jag är 22 år och bor i Gustavsberg, Stockholm tillsammans med min älskade sambo Alexander och våran älskade hund Wilda.
Jag arbetar på en skola som "fritidspedagog" vilket jag trivs jätte bra med. Alexander arbetar som målare vilket är toppen då vi precis köpt ett gult litet gulligt radhus.
På fritiden är jag mycket med min familj, vänner och tränar. Just nu blir det inte så mycket aerobic och step utan mer bodybalance (Fast just just nu är sova en stor del av min fritid)

Det var i oktober 2008 som vi bestämde att vi skulle vilja ha barn. Så snart som i december fick vi mf i vecka 8.
Vi gav inte upp utan försökte igen och i april fick vi vårat andra mf i vecka 12.
Det var en hård, orättvis och väldigt tung period i vårat liv.
Folk i vår närhet frågade "ska ni inte vänta lite?"
Men jag kände händer det igen så är det bättre att ta smällen på en gång.
Dagarna innan våran 6 årsdag i juli gjorde jag ett test som visade positivt.
Känslorna blandades av rädsla och förväntan.

Den här gången fick vi 2 extra UL. Första i vecka 8 då man kunde se det lilla hjärtat slå.
Och det andra i vecka 12. Blir alldeles varm när jag tänker på bilden av den lilla sprattelgubben/sprattelgumman som bor i min mage.

Imorgon har jag gått 16 fulla veckor vilket känns underbart. Ett tag var jag nervös för jag tyckte jag mådde oförskämt bra, men då sa en klok kollega till mig att
"Det är väl bannemej din tur att må lite bra efter det du gått igenom"
och jag kunde inte annat än att hålla med.

Jag har en underbar vän som under min jobbigaste period alltid fanns där.
En kväll satt vi och drack vin och lyssnade på musik. Då presenterar hon en låt för mig och sa
"Jag har inte vågat visa dig den tidigare men varje gång jag hör den tänker jag på dig"
Hon spelade upp låten och det har aldrig gjort så ont i mig som just då.
Låten heter Capri- med colbie Caillat.

She's got a baby inside
And holds her belly tight
All through the night
Just so she knows
She's sleeping so
Safely to keep
Her growing

Oh when she'll open her eyes
There'll be no surprise
She'll grow to be
so beautifully
just like her mother
that's carrying

Oh Capri
She's beauty
Baby inside She's loving
Oh Capri
She's Beauty
there is an angle growing peacfully
Oh Capri
Sweet Baby

Things will be hard at times
But I've learned to try
just listening
patiently
Oh Capri
Sweet Baby
Oh Capri
She's Beauty
Baby inside she's loving
Oh Capri
yu're beauty
Just like your mother
that's carrying

Det är den vackraste låten som skrivits om att vara gravid men kan även vara den hårdaste, jobbigaste och orättvisaste låten för den som försökt/försöker bli gravid.
(Lyssna på låten och texten)

Nu ska vi snart åka på middag hos min fantastiska svärmor. Ibland undrar jag om vi hade klarat allt utan henne. Hon finns jämt där för oss. Hon är klok och sann och det gillar jag!

Tack för alla fina människor som finns i mitt liv och tack alla för erat stöd, det enda ni ska göra nu är att hålla era tummar för miraklet!

Kärlek, Liza