Its friday=)
Idag fick jag min första kommentar från ett barn på jobbet:
-Liza, ska du ha barn?
-Ja, det kanske jag ska. Svarade jag, då sprang hon iväg.
Kanske att det börjar synas nu, ÄNTLIGEN!
Sen när jag var på väg hem mötte jag min vän Cissi`s mamma i centrum, hon ville så gärna se magen och direkt sa hon "det blir en flicka".
Så nu står det 3-3, är inte lika säker att vi kommer få veta på tisdag men det spelar ingen roll.
Får vi det så vill vi det men annars... äh!
Jag vill tacka för alla fina kommenatarer som ni skriver och speciellt vill jag tacka Alec.
Alec och jag har länge varit bästaste bästaste kompisar så bra kompisar man bara kan vara.
Men åren gick och en massa saker hände både roliga och väldigt väldigt tråkiga.
I sommras bröt vi kontakten, men det är svårt efter lång vänskap att bara skita i varandra och sluta bry sig.
Även om vi inte hörs så ofta så vill jag att du ska veta att jag blir glad av det du skriver.
Jag tänker på dig!
Jag saknar ganska många utav mina vänner som tillhörde mig för många många år sen och som var en väldigt viktigt del utav mitt liv.
Jag vet inte om det är hormonerna men när man är med barn och som jag märkte även de andra gångerna jag var med barn så kommer man ofta på att man saknar väldigt många.
Jag tror att det handlar om att man vill dela med sig, dela glädjen och tankarna med de man bryr sig om och älskar!
Jag saknar Alec, Ida, Annica, Elle, Kattis, Johanna! MÅnga har jag ju mer eller mindre kontakt med men jag saknar er ändå i min vardag.
Ikväll blir det middag hos mamma, lillebror är påväg hit nu. Sen kommer claes dotter Linda med familj också så det blir mysigt!
Skriver mer snart,
Kärlek Liza
älskade vännen
Känns så svårt att överträffa det du skrev i detta inlägg, för allt är mitt i prick. Att bryta kontakten i somras kanske va bäst just då, det pågick otroligt mycket inom dig och inom mig. Att sedan inse hur mycket man saknar varandra, sin vän, har nog inte så mycket med hormoner att göra för jag toksaknar dig lizen, att inte ha modet till att ändra ditt namn på telefonen från Lizen Bästis till kanske bara liza gick inte, att radera dig ur mitt liv, att inte kunna ringa, skriva eller prata med dig va otroligt svårt. Jag tror vi missuppfattade varandra ganska mycket med dom där smsen i somras..
Mormor frågar fortfarande -hur är det med din kompis, vad hette hon nu igen, Liza.
Och jag vill inte säga som det är, för jag vill inte inse det..
Med tårar i ögonen medans jag skriver till dig nu, känner jag otrolig kärlek till dig, det vet du, hur kan något vackert bara försvinna?....
Jag kommer fortsätta läsa din blogg, följa dina ord. Le åt bilderna på din mage, och känna lycka med er. Kanske vi båda får styrka till att träffas.
me hjärta you
Din alec
förresten vad är det för bilder som inte syns?
