Vad gör man?
Snälla hjälp?
Ibland går det hur bra som helst att åka bil, Tyra sitter i sin bilstol nöjd men sen kommer dom här turerna som känns som en resa till helvetet.
Ikväll blev en sån när vi skulle köra in Alex till stan.
Tyra hade sovit och var mätt men ändå blir allt så fel. Hon bara skriker, sparkar, försöker man ta i henne viftar hon bort ens händer, man får ingen kontakt med henne heller och det spelar ingen roll vad man gör.
Vi sjunger, pratar, berättar sagor och inget hjälper.
Är man då ensam i bilen är detta otroligt jobbigt för ens psyke, att både ha koll på vägen och bebis. Självklart kan man stanna bilen vilket man funderar på 100 gånger men det hjälper ju inte för förr eller senare måste vi åka vidare.
Vissa gånger har hon skrikit tills hon kräks vilket är en hemsk upplevelse.
Detta är otroligt jobbigt då man ibland behöver åka längre sträckor men man vet aldrig hur det kommer att gå och det ligget som en klump i magen varje gång man ska sätta henne i stolen.
Vad kan detta vara? Det känns lite som om hon får panik. Vilket får det hela att kännas fruktansvärt men hur ska man veta. Eller är hon åksjuk? Snälla är det någon som har erfarenhet av detta berätta för mig isf?
Det gör så ont i mitt mamma hjärta att se henne så ledsen, svettig och okontaktbar. Kommer hon att svimma? vad gör man då?
Ne detta känns inte alls roligt kanske en anledning till att vi går så mycket.. Det gillar båda mamma, Tyra och hunden.
Att tilllägg för er som inte förstår Barnskrik är enligt forskning klassat som det ljud som stressar människan mest. Vissa har beskrivit det så kraftigt att dom fått tankar om att köra in i bergsvägg. Fruktansvärt, men då kanske ni förstår mer vad jag pratar om? Och är det dessutom ens eget hjärta som skriker så är tusen gånger värre.
Nu är jag helt slut, Alex är på kryssning kommer hem imorgon funderar på sängen. Huvudet värker!
Älskade barn du får inte göra så här mot din mamma <3
Se så skönt man kan ha det. Tyras första bilfärd från BB.
Kärlek Liza
Ibland går det hur bra som helst att åka bil, Tyra sitter i sin bilstol nöjd men sen kommer dom här turerna som känns som en resa till helvetet.
Ikväll blev en sån när vi skulle köra in Alex till stan.
Tyra hade sovit och var mätt men ändå blir allt så fel. Hon bara skriker, sparkar, försöker man ta i henne viftar hon bort ens händer, man får ingen kontakt med henne heller och det spelar ingen roll vad man gör.
Vi sjunger, pratar, berättar sagor och inget hjälper.
Är man då ensam i bilen är detta otroligt jobbigt för ens psyke, att både ha koll på vägen och bebis. Självklart kan man stanna bilen vilket man funderar på 100 gånger men det hjälper ju inte för förr eller senare måste vi åka vidare.
Vissa gånger har hon skrikit tills hon kräks vilket är en hemsk upplevelse.
Detta är otroligt jobbigt då man ibland behöver åka längre sträckor men man vet aldrig hur det kommer att gå och det ligget som en klump i magen varje gång man ska sätta henne i stolen.
Vad kan detta vara? Det känns lite som om hon får panik. Vilket får det hela att kännas fruktansvärt men hur ska man veta. Eller är hon åksjuk? Snälla är det någon som har erfarenhet av detta berätta för mig isf?
Det gör så ont i mitt mamma hjärta att se henne så ledsen, svettig och okontaktbar. Kommer hon att svimma? vad gör man då?
Ne detta känns inte alls roligt kanske en anledning till att vi går så mycket.. Det gillar båda mamma, Tyra och hunden.
Att tilllägg för er som inte förstår Barnskrik är enligt forskning klassat som det ljud som stressar människan mest. Vissa har beskrivit det så kraftigt att dom fått tankar om att köra in i bergsvägg. Fruktansvärt, men då kanske ni förstår mer vad jag pratar om? Och är det dessutom ens eget hjärta som skriker så är tusen gånger värre.
Nu är jag helt slut, Alex är på kryssning kommer hem imorgon funderar på sängen. Huvudet värker!
Älskade barn du får inte göra så här mot din mamma <3
Se så skönt man kan ha det. Tyras första bilfärd från BB.
Kärlek Liza
Kommentarer
Trackback
