24 år
Igår var det min födelsedag och trots alla inställda kalas pga sjukdom så blev det bra.
Fick fina presenter, några tappra som vågade sig hit och fika.
En underbar mamma och barn från mitt jobb kom förbi med blommor och paket, hur gulligt som helst!
När vi nu trodde att vi var på bättringsvägen och Alex åkte iväg till jobbet imorse dröjde det inte många timmar innan han var hemma igen och ligger nu på soffan och sover. Men nu verkar det inte vara influensan utan magsjuka.
Fy bubblan!!
Jag är inte den som gnäller men fasen så trött jag känner mig. Har ingen energi alls och det känns tråkigt med en hund som gärna vill ut i friska luften och Tyra som vill ha sin mammas uppmärksamhet.
Jag vet inte vad som har hänt med nätterna men det har blivit till en katastrof. Tyra vaknar var och varannan timme. Vill leka sitter i sängen och grejar mellan mig och Alex och rätt var det är sover hon sittandes, gärna lutandes mot mig eller Alex om jag då lägger henne ner blir hon arg och så håller hon på. Leker/sover/leker/sover.
Igår när vi skulle lägga henne var hon svintrött. Hade bara sovit en halvtimme på dagen, trodde därför det skulle bli en lätt nattning men icke. Efter 25 minuters skrik och dunkande av huvudet in i spjälvsängen gick jag ut till Alex och sa "Nu får du gå in och se när hon brutalt misshandlar sig själv" för det var så det kändes. Jag vet att hon blir arg för att vi inte tar upp henne eller gör som hon säger men det känns endå inte kul att se henne så förtvivlad. Alex gick då in och efter en stund satt vi där tillsammans. Då tog det inte lång tid innan hon somnade.
Kan det vara separationsångesten som spökar runt 10 månader?
Jag vet inte.. men det känns som om vi måste göra något för att bryta detta mönster och nu när vi varit sjuka har jag inte haft orken på natten så det har blivit en hel del ammning vilket inte heller känns bra då det påverkat aptiten på dagen..
Vi har hamnat i en ond cirkel helt enkelt. 
Finaste Tyra
Kärlek Liza
