19+1

Fy vad jag är dålig på att uppdatera.
Idag har jag tagit första klivet in i vecka 20. Känns sjukt att vara halvvägs på riktigt, redan!
Magen växer och mår bra, jag märker av den mer och mer.
Det bubblar,skumpar,mullrar och pulsar. =)


Fostrets utveckling vecka 20

Nu är bebisen ungefär 16,5 cm lång från hjässa till rumpa och lägger stadigt på sig i vikt. Det vaxliknande fettlager som kallas fosterfett, eller vernix caseosa, börjar täcka huden för att skydda den mot den långa tiden i fostervattnet. Det underlättar också förlossningen. Bebisen sväljer mer denna vecka, vilket är bra träning för matsmältningssystemet. Det fostervatten som tas in av din bebis spjälkas till vatten (som absorberas) och restprodukter som hamnar i tjocktarmen, där det så småningom bildar barnbeck
fetal development at 20 weeks



På söndag ska vi ta nya magbilder, tror det kan bli betydlig skillnad om man jämför med tidigare bilder.
Idag var det t.o.m en mamma på jobbet som frågade "Har du något på G?"
Kändes skönt då jag vet att magen inte bara ser tjock ut utan den börjar nog ta lite form.

Helgen på Skepparholmen var kanon. Kunde inte ha bättre sällskap heller. Vi pratade om allt, skrattade och njöt av lugnet. Vi har bestämt oss för att åka igen i mars. Sofia lovade att ta hand om mig då också=)
Hon som masserade mina fötter berättade att jag hade väldigt mycket spänningar under fötterna som jag måste få bort hon masserade lite och självklart blir Liza tokförkyld. (dock ingen feber vilket är skönt)
Det blir alltid så när jag slappnar av för mycket, då blir jag sjuk=)

Igår var jag, Alex, mamma och Jim på bio. Vi såg "This is it" om Michael Jackson.
Den var klart sevärd.
Några tankar som slog mig under filmen.

Hjälp vad gammal han var på slutet. Den tidigare konserten jag sett med honom är nog från -94 det är lite sklillnad på rörelserna då och nu. Förr var allt han gjorde så genomtänkt, så exakt.
I "this is it" hänger han med men det är knappt.

Tänk att allt satt, konserten var nästan färdig repad, all rekvisita fanns, allt var klart. Så går Michael och dör. Herregud var mycket jobb de hade lagt ner. Undra hur många timmar?? Känns tragiskt att de aldrig fick slutföra projektet.

Till sist vilken människa han är/var. När de repade och Michael gav "kritik" eller ville ändra något sa han alltid efter "jag säger det bara med kärlek"

 http://www.youtube.com/watch?v=yov4PcwJi18

Kärlek Liza




 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0