Tre är numera Fyra <3

Tiden rinner iväg. Alex och jag är nu hemma tillsammans efter hans operation och det är toppen.

Glad midsommar på er föresten eller..? jag vet inte.
I torsdags hände det som inte får hända. En av Alex bästa vänner omkom i en motorcyckel olycka.
Vet inte vad jag har att säga känner mig tom. Tänk att livet kan ryckas ifrån en så plötsligt.
Ikväll väntas gäster på grillning. Alex frågade precis om vi skulle bjuda dom på champange, en champange som säkert har stått på skåpet några år. -Självklart ska vi det för vem vet vad som händer imorgon!
Jag tänker på dig M och jag tänker på din familj. Jag tänker på alla minnen, jag tänker på Tyra som så gärna hade velat lära känna dig! Jag tänker på Alex som förlorat en så nära vän. Det värsta är att man inte fattar. Man fattar inte att man aldrig mer kommer höra din röst, se på dig, skratta med dig!
Vad ni än gör.. var rädda om er och varandra! Lev livet för det gjorde M!

Igår var det iaf midsommar och den firade vi hos Alex mormor och morfar. Jag band en krans till Tyra, vi hade femkamp och åt supergod mat! Tyras första "högtid/tradition"  så mysigt!
Längtar redan tills nästa år då ska vi dansa smågrodorna runt midsommarstången:)


Älskade Tyra <3

Kärlek Liza

När jag var gravid och bloggade kommer jag ihåg att jag sa till en vän att jag skulle minsann fortsätta blogga även när Tyra kommit till världen för det är minsann så tråkigt för dom som följt bloggen hela vägen och sen bara tar det slut. Och jag tycker så fortfarande men.. vad ska jag skriva? Hur många blöjer jag byter varje dag, hur många timmar jag fått sova per natt eller hur mycket alla leenden vi får från Tyra betyder? Jag vet inte hur intressant det skulle vara att läsa. Ibland känner jag att jag får sån inspiration till att blogga och jag vet precis vad jag ska skriva men när jag väl sätter mig vid datorn är det dött..
Tror att det finns andra saker jag vill fokusera på just nu. Min familj, mina vänner!
Jag överväger starkt att lägga ner bloggandet. men det har varit en viktig del under min graviditet och jag har kännt ett otroligt stöd från alla läsare och det händer faktiskt ibland att jag träffar  "bekanta" som säger "jag har föjt dig så länge via bloggen" och sen vet jag att det finns tjejer på andra platser i sverige som också följt oss.
Så det är med både glädje och sorg som jag ska bestämma mig för bloggets öde:)
Men detta beslut tar jag inte idag.. måste klura!

Kärlek Liza