Svenska hjältar vilken snyfthistoria
Har precis tittat klart på denna underbaragala. Innan programet börjat sa jag kaxigt "Undra varför ingen nominerat mig" Men efter en stund förstod jag. Även om vi alla har gjort bra saker, hjälp andra osv. Vill jag ge en stor eloge till dom som fick pris ikväll.
Bortom alla tårar fanns det hopp i denna gala, var betydligt mycket lättare att se Svenska hjältar än bröstcancergalan trots att tårarna rann som aldrig förr. Tänk vilka underbara människor det finns.
Såg ni inslaget om kioskbiträdet som saknade en stamkund (Karin 82år) och efter mycket om och men fick hon polisen att bryta sig in i lägenheten. Där låg denna dam med bruten lårbenshals på toalettgolvet och hade legat där i 3,5 dygn. Ingen hade saknat henne.
När jag såg denna dam såg jag min mormor. Brast då i panikgråt. Har aldrig sett någon som var så lik min mormor som hon.Samma haka, samma gamlakropp, samma sätt att klappa händerna ja det var så mycket samma. Älskade mormor vad jag saknar dig och nu ännu mer!
Ringde då till mamma som slog på tv.n och också började gråta. 
Här är dom tänk vilken tur att det finns medmänniskor.
Kärlek Liza
Ja,Liza,så lik mamma och så grät vi igen! Men det är
bra att släppa ut längtan efter en saknad mamma och mormor! Jag tror o vet att mormor håller lite koll på oss...men det hade ju varit så mycket roligare om hon hade fått vara kvar hos oss! Alla tårar måste gråtas, men glöm aldrig att skratta!!
Puss och kram Mamma
ja, oj vad lik hon var! fina inga-britta/mormor <3
