Tre är numera Fyra <3

Idag går jag in i vecka 30.. åh vad härligt!
Nu känns det att magen vuxit på sig lite då jag fortfarande inte är speciellt stor men jag tror att kulan kommer bli perfekt. Känner mig så lugn i kroppen nu när jag vet att miraklet mår fint. Du är det vackraste jag sett!

---

Fostrets utveckling vecka 30

Bebisens lungor och matsmältningssytem är nu nästan färdigutvecklade. Ökningen i längd kan komma att sakta av (bebisen är ungefär 40 cm lång nu), men den kommer att lägga på sig vikt ända fram till födseln.

Bebisen fortsätter att blinka och kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset. En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Förvänta dig inte att bebisen ska ha perfekt syn när den föds, däremot – nyfödda ser bara någorlunda bra på 20-30 centimeters avstånd. Normalseende barn når inte vad vi menar med perfekt syn förrän de är mellan sju och nio år gamla. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar.

Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt om utrymmet. Vid ungefär 34 veckor (eller precis innan det är dags att föda, om detta är din andra eller tredje graviditet) kommer bebisens huvud att vändas nedåt i bäckenet inför förlossningen, vilket gör att det blir lättare att andas och äta.

---

Det är jobbigt nu att sitta rakryggad då det känns som om revbenen viker sig. Det bästa är att ligga på sidan, går inte på rygg då det känns som om jag ska kvävas och på mage är inget alternativ. Jag är varm och andfådd.
Har ju annars under min graviditet mått väldigt bra. Det är nog den vanligaste frågan när man är gravid "Hur mår du" Men jag mår skitbra, tror ibland man som gravid tycker att det tillhör att må dåligt och att man gärna pratar om det istället för att prata om hur bra man kan må. En vanlig fråga är också hur länge man har tänkt att jobba. Där tror jag också många tar det för givet att man ska sluta jobba innan man egentligen behöver. Men jag hoppas kunna jobba så länge som möjligt, så länge som jag mår bra. I början av graviditeten var jag lite tröttare än vanligt och kunde må illa på eftermiddagarna om jag inte åt något, annars har jag inte känt något av det. Det gick snabbt över men sen kom tröttheten tillbaka litegrann. Halsbränna har jag fått senare delen av graviditeten och dom säger ju att halsbränna hänger ihop med när barnets hår växer och det konstaterade hon igår på UL att håret var pågång om det inte redan fanns där:) Annars älskar jag att vara gravid. Aldrig har jag kännt mig så snygg, vacker, sexig i att vara lite rund. Jag älskar tajta tröjor som stolt visar upp den lilla kulan. Jag bara njuter av tiden för jag vet att den snart är förbi. Så till alla gravida njut, det är inte evigt!

Planer framöver:
Torsdag 14/1 8.15 MVC
Måndag 18/1 14.15 Tittut Ultraljud : )
Torsdag 21/1 Socialkontoret Bekräfta faderskap
Torsdag 28/1 13.30 MVC
Tisdag 9/2 Förberedelsekurs förlossning 15.00 MVC
Tisdag 16/2 Alex 23 år + Förberedelsekurs Amning 15.00 MVC
Måndag 5/4 BF <3

Tack för alla fina kommentarer om dom tidigare inläggen. En vän till mig hade läst mitt brev och tyckte det var så fint att jag skulle fortsätta skriva hela tiden, även när barnet sen är fött och det ska jag nog göra.
Jag vill verkligen tacka alla mina vänner för ert stöd. Jag fick en fråga för några veckor sen som jag senare har reflekterat lite över och det var 
"Det känns som om så fort du skriver något på facebook eller så, så svarar/kommenterar verkligen alla. Varför är folk så innsattta?"
Jag tror att det beror på att jag varit väldigt öppen om vår bakgrund, att det är många som känslomässigt varit med oss hela tiden. Så för "oss alla" är detta inte en vanlig graviditet utan detta är något speciellt. Det vi varit med om får alla att tänka till, att inte ta saker för givet. Man börjar tänka, fundera, man förstår vilket mirakel det är, att det inte är själklart. Det är inte bara "att skaffa barn" det är mycket mer än så.
Sen självklart är jag och Alex först ut, det är första barnbarnet. Vi är kanske inte först men en av de första bland våra vänner. Det blir speciellt men jag lovar att jag kommer vara lika nyfiken,intresserad och glad när det väl kommer till mina vänner. Barn är alltid mirakel oavsett bakgrund men ta de aldrig förgivet!

Nu är det natti natti, jag tar lilla miraklet med mig och går till sängs!
Kärlek Liza