Jag har tänkt..
..mycket på det här med ammningen och jag känner mig redo att sluta.
Med 6 månader som mål har jag nu lyckats amma nästan 9 månader vilket känns underbart. 
Lucky me!
Men nu känner jag att det räcker, tror Tyra börjar hålla med mig!
Men det är svårt. SKITSVÅRT!
Ungefär som att säga till en alkolist att "du får inte dricka spriten som står hemma i skåpen", Eller för en rökare att sluta röka med ett ciggpaket i jackan. Vissa klarar av det och andra inte. JAG tycker det är svårt. Tror jag är sån svart eller vitt. Känns hopplöst! Svårt att ta striden när brösten spänner och skriker "töm oss" och det är så lätt att bara dra upp tröjan. Det är även väldigt svårt att motivera för en liten flicka på 9 månader att "nu ska du äta, inget bröst förens sju ikväll innan du ska sova" . Om nån vet hur berätta för mig för jag fattar fan inte?
Vissa av er rynkar säkert på näsan eller höjer på ögonbrynen och tänker antingen att hon är dum i huvudet eller hur svårt kan det vara. Men ingen av er kan förstå föt ingen av er är jag oavsett om ni har barn eller inte.
Jag vet att det finns tabletter som får mjölkproduktionen att sluta och då bara måste hon lära sig äta. Om jag känner Tyra rätt så kommer inte hon börja äta så länge hon vet att hon kan få annat. Visst jag ser framstegen absolut dom små, små, små framstegen. Men visst jag ser dom. Och förmodligen kommer hon inte amma livet ut. Jag vet allt det där, behöver bara gnälla av mig, så här fick ni!
Ska göra ett försök innan men den 17 januari ska jag till bvc så då får vi se vad dom säger.
Alex är inte hemma ikväll, tänkte jag skulle gått och lagt mig tillsammans med Tyra. Hade varit så mysigt att krypa upp i sängen och somna ansikte mot ansikte. Men jag vet hur viktigt det är för henne med rutiner, kanske det skulle förstöra hela läggningen imorgon. Minns att det stod i häftet. Vart än barnet somnat innan ska hon från och med nu somna i sin egen säng. Så nu sover hon i sin egna säng!
Satt kvar i rummet ikväll på hennes fina pall och klappade henne på kinden tills hon tillslut stängde igen sina fina blåbärsögon. Jag älskar den ungen älskar henne så det gör ont. Visst önskar jag ibland "kan du inte bara sova lite" och sen när hon sover undrar jag när hon ska vakna. Varför är det så?
Kan det vara kärlek!
Kärlek Liza
Jag förstår att det är svårt när det inte blir slut på det på ett naturligt sätt (ammningen alltså)! Men hur du än gör så känn efter vad du vill och hur du vill göra! Skit i vad andra tycker, tänker och säger för det är ni som ska vara nöjda och kännas bra för er! Nöjd mamma = nöjd Tyra.
Jag stöttar dig i dina val!
Kram Åsa
